JÄVLA SVENNAR
I Sverige så har vi strikta regler på att man inte lägger sig i andras liv, speciellt inte folk man inte känner.
Härom dagen när jag var påväg till skolan så satt den en liten pojke på tunnelbanan, kanske i 10 års åldern. Han satt där tvär emot mig på andra sidan gången. Som vanligt så småtittar man ju lite på de som sitter nära för att ha koll på läget, men efter några minuter så märker jag att den här pojken är ledsen. Han sitter och gråter. Han har en luva på sig och försöker att gömma sina tårar, men han lyckas inte så bra, och efter ett tag så gav han upp och lät tårarna rinna. För att man ska gråta öppet på en tunnelbana, bland massor av främlingar, så krävs det att man verkligen är ledsen.
Det sjuka är att ingen, inte en ända liten patetisk person, frågade hur det var fatt. Inte ens jag.... vilket gör mig lika patetisk!
Jag är ganska säker på att killen som satt mitt emot också märkte, några gånger under den 27 minuter långa tunnelbaneresan så möttes våra blickar, men det var inte den vanliga stela ögonkontackten som bildas när man blickar möts på tunnelbanan, utan det var något annat. Det märktes att vi båda var oroliga för pojken, men ingen av oss sa någonting.
Det här gör mig så arg!! Pojken var uppenbarligt ledsen på grunv av någonting, men ingen sa något!! Det vore kanske anourlunda om det var en vuxen som grät, men nu var det en liten pojke. Vi har ingen aning om vad den här pojken genomgår det skulle kunna vara något litet men det skulle också kunna vara något alvarligt. Jag kommer aldrig få veta svaret på grund av att jag inte "vågade" fråga.
Slutsatsen jag kan dra av detta är att svenskar är fega, inklusive mig, och att jag nästa gång inte ska bry mig om att det känns konstigt att fråga utan bara göra det!!