EnjoyTheDay - Sista första dagen

Hem
Om mig
- Ida
  Hej! Mitt namn är Ida Skogwik och jag älskar musik! Vad jag än gör så sjunger jag, om det inte är högt och ljudligt så alla kan höra så är det tyst för mig själv. Musiken är mitt liv. Ibland kan jag komma på mig själv med att dagdrömma mig bort i en värld där hela livet är en musikal. Min största dröm som liten, och nu med för att vara ärlig, var att mitt liv skulle vara som i Hish School Musical. Jag önskade att jag när jag ville kunde brista ut i sång. Men så ser inte mitt liv ut idag. Idag är jag bara en vanlig tjej på 16 år som är lite lagom villsen och drömmer om att bli artist. För ungefär ett år sedan upptäckte jag att jag älskar att skriva, älskar att uttrycka mina tankar och åsikter med papper och penna. Innan jag riktigt upptäckte skrivandet så var svenska inte min gren. Med idag så är skrivandet och musiken mitt sätt att lätta på trycket när det är tungt, när det känns som att huvudet ska explodera När jag skriver blir jag mig själv, en Ida du inte möter till vardags. Oavsett vad det är jag skriver en novell, en låt eller ett blogginlägg så går jag in i rollen som Ida författaren, låtskrivaren eller bloggaren. Jag har såklart fler intressen, ett av dom är scouting. Att komma ut i skogen där det inte finns någon täckning, är bland det bästa jag vet. I skogen står tiden still. Där spelar ingenting annat någon roll. I skogen kan du inte kolla Instagram var femte minut eller snapchata din kompis en blid på halva ditt ansikte. Där är du fri! Det var lite kort om mig Ida Skogwik. En tjej som älskar att skriva, njuter att skogens tystnad och drömmer om att bli artist.
  Bloglovin
Kategorier
- Enjoy The Day
Arkiv
Länkar
- Livetsdar

Sista första dagen

Idag var sista första dagen. Idag var första dagen på resten av den sista veckan. Idag var sista måndagen med lektioner. Idag hade jag den sista bildlektionen för alltid.

Allt jag gör den här veckan gör jag för sista gången.

Jag vet inte hur jag ska känna. Om jag ska vara glad för att det snat är sommer eller om jag ska vara ledsen för att det snart är slut. Just nu känner jag mig bara ledsen. Jag känner mig splittrad. Jag känner mig kluven i två. Hur ska man känna? För varje dag som går, så är den en dag mindre kvar. En dag mindre kvar i den vardag som jag vet om. En dag mindre tills jag blir utslängd i den större världen. Tills jag inte längre har mina bästa vänner brevid mig varje dag.

Jag är rädd för framtiden. Framtiden är oviss och jag hatar oviss. Jag tycker inte om att inte ha kontroll på situationen. Nu, när jag inte ens vet vilken skola jag kommer att gå på i höst så är det jobbigare än någonsin. För varje dag....