EnjoyTheDay - Det sista är gjort

Hem
Om mig
- Ida
  Hej! Mitt namn är Ida Skogwik och jag älskar musik! Vad jag än gör så sjunger jag, om det inte är högt och ljudligt så alla kan höra så är det tyst för mig själv. Musiken är mitt liv. Ibland kan jag komma på mig själv med att dagdrömma mig bort i en värld där hela livet är en musikal. Min största dröm som liten, och nu med för att vara ärlig, var att mitt liv skulle vara som i Hish School Musical. Jag önskade att jag när jag ville kunde brista ut i sång. Men så ser inte mitt liv ut idag. Idag är jag bara en vanlig tjej på 16 år som är lite lagom villsen och drömmer om att bli artist. För ungefär ett år sedan upptäckte jag att jag älskar att skriva, älskar att uttrycka mina tankar och åsikter med papper och penna. Innan jag riktigt upptäckte skrivandet så var svenska inte min gren. Med idag så är skrivandet och musiken mitt sätt att lätta på trycket när det är tungt, när det känns som att huvudet ska explodera När jag skriver blir jag mig själv, en Ida du inte möter till vardags. Oavsett vad det är jag skriver en novell, en låt eller ett blogginlägg så går jag in i rollen som Ida författaren, låtskrivaren eller bloggaren. Jag har såklart fler intressen, ett av dom är scouting. Att komma ut i skogen där det inte finns någon täckning, är bland det bästa jag vet. I skogen står tiden still. Där spelar ingenting annat någon roll. I skogen kan du inte kolla Instagram var femte minut eller snapchata din kompis en blid på halva ditt ansikte. Där är du fri! Det var lite kort om mig Ida Skogwik. En tjej som älskar att skriva, njuter att skogens tystnad och drömmer om att bli artist.
  Bloglovin
Kategorier
- Enjoy The Day
Arkiv
Länkar
- Livetsdar

Det sista är gjort

Nu har jag gjort det sista i nian. Nu har jag lämnat in det sista som kommer att kunna påveka mina slutbetyg. Nu har jag gjort allt jag kan. Tänk om det inte är tillräckligt?

Jag har haft ett jobbigt år. Nian har för mig varit en kamp. Jag har varit tvungen att strida strider jag hoppades att jag aldrig skulle baehöva göra. I åttan så var det mycket plugg, men då var inte pressen där på samma sätt. Då hade jag fortfarande ett helt år kvar till att rätta till mina felsteg. Men det har man inte i nian. Då har du inte en till chans. Det är nu eller aldrig.

Nu har jag gjort det sista. Det är inte längre upp till mig. Jag har inte längre någon makt.

Tänk om det jag gjort inte har varit bra nog? Vet ni hur det känns att göra sitt bästa och veta att det inte är bra nog, att du kommersnubbla på mållinjen? Det vet jag.

Upp