-

Varför förvätar sig alla lärare så mycket av en?
 
Jag sätter välidgt mycket press på mig själv. Det har jag alltid gjort. Det är för att jag vill alltid göra mitt bästa, och jag vill aldrig mer behöva vara med om att mitt bästa inte är bra nog. Men mycket av pressen kommer också från lärarna. 
 
Jag är duktig i skolan, om man får säga så... Jag har bra betyg och sköter mig (för det mesta). När man en gång får bra betyg så förväntar de sig alltid att man ska ha det. Men de förväntar sig det också för att jag umgås med folk som har extremt höga betyg. Och när jag inte rikigt kan leva upp till dem så blir som besvikna. När lärarna uttrycker sin besviklese över mina betyg så blir ju jag bara mer besviken. 
 
Idag fick jag reda på mitt slutbetyg i franska. Jag fick inte ett dåligt betyg men det kunde varit bättre. Jag har under vårterminen haft det väldigt jobbigt men jag har kämpat, så hårt, för att jag skulle kunna höja mitt slutbetyg. Jag har gjort mitt absolut bästa, och det räckte inte. När franskaläraren ordagrant uttrycker sig "Jag hade hoppats att du skulle höja dig". Vad ska jag tro då? Att hon hoppades och att jag inte var bra nog för att leva upp till dom förhoppningarna? Jag var innan hon sa det ändå okej med mitt betyg, jag var ju såklart lite ledsen över att allt mitt arbete inte gav något resultat, men när hon sa det så sprack det. 
 
Min SO lärare är någon som har lagt stor press på mig. Hon är en väldigt bra lärare och hon är även min mentor. Den sista kursen vi skulle läsa fick vi välja mellan historia och religion. Man skulle basera sitt val på vilket betyg man hade/skulle få i ämnet. Eftersom att jag vill behålla mitt betyg i historia var jag tvungen att göra det. Men eftersom att jag ville höja mig i religion var jag tvungen att göra det. Hade jag gjort valet så hade jag valt historia. Men nu fick jag inte välja. På mig la hon arbetet att göra båda kurserna på tiden där de andra skulle göra en. Jag kunde ju heller inte säga nej för att jag vill inte göra henne besviken. I början kände jag att det här var något jag kunde klara. Men ju närmre proven jag kom dessto mer pressad blev jag. Jag kännde på mig att jag skulle brista snart, men jag bet ihop och pinade mig igenom den sista veckan innan proven. När jag gjort provet sa jag att jag kännde att jag inte fått ihop det, att jag plockat bitar men inte knytit dem samman. Men några dagar senare så säger hon till mig att jag kan ha lyckats med det hon inte trodde att jag skulle lyckas med. Gav hon mig massor av arbete som hon inte trodde att jag skulle klara av?
 
 
Enjoy The Day | |
Upp